Har
suttit och läst twitterflöden där chefen för MSB skriver att hon varit delaktig
i bygget av resiliens. Ett intressant uttalande som förtjänar en stunds eftertanke.
Resiliens är ett modeord som används lite när det passar bra, det ger en
eftertänksam akademisk stämpel som verkar trovärdigt. Man bör ställa
följdfrågan på vilket sätt har det byggts resiliens eller är det så att en
redan känd hotbild analyseras och diskuteras utan tanke på det okända.
Inneboende förmågan hos
ett system att justera dess funktion före, under eller efter förändringar och
störningar, så att den kan upprätthålla nödvändiga funktioner inom ramen för
både förväntade och oväntade förhållanden.
(Hollnagel, 2011)
En
viktig del av resiliens är att anpassa sig till ett nytt tillstånd som inte
kunnat förutses, hur kan vi som samhälle bygga resiliens. Vilka kompetenser är
viktiga i framtiden för nationens säkerhet? En omöjlig fråga då mångfald och
bredd skapar bäst förutsättningar. Att möta hot med robusta och redundanta
system är bra men det förutsätter att vi vet vad hotet är. Att möta det okända
och kunna anpassa sig efter något som inte kunnat förutses, kostar pengar och
kräver långsiktig planering och engagemang.
Är
det resiliens att försvåra för ett it-angrepp eller att stärka sitt försvar mot
ett hot från öst. Delvis kan det var resiliens men troligen är det mer sannolikt att det endast är en planerad aktion för att minska sin egen sårbarhet mot det kända
hotet, det okända behandlas inte.
Införandet
att plikt kan vara ett sätt att öka samhällets resiliens för eventuella
katastrofer som inte kunnat förutses t.ex. omfattande el-bortfall eller
bortfall av viktiga samhällsfunktioner. Pliktpersonalen kan även bidra med
resiliens genom att de tillför kompetenser som inte traditionellt finns inom
försvarsmakten. Återaktiveringen av pliktlagen faller inom definitionen av
resiliens och bidrar till att möta kända och okända förhållanden.
Ett
resiliens samhälle kan bygga på olika aktionsnätverk som kan hjälpa till att
möta ett nytt tillstånd. Dessa nätverk uppstår när behovet är tillräckligt
stort. Det är därför intressant att se hur relationerna med Finland kommer att
utvecklas och till vad. Förmågan att dela kunskap och resurser under motgång är
viktigt för att anpassa sig.
Men
resiliens betyder inte att ord som robusthet och redundans försvinner. Robusta
system är viktiga under samhällspåfrestningar, oavsett om det är sjukvård eller
telekom. Det kan därför vara oklokt att bygga estetiska, snygga, tilltalande
byggnader som inte klarar samhällspåfrestningar som t.ex. nya karolinska.
Robusthet,
redundans och resiliens kostar pengar, att förbereda en organisation för det
okända är inte ekonomiskt fördelaktig men jag tror att t.exe Facit ångrar att
de inte hade en bredare verksamhet när datorn kom.
Vanligt
förekommande är att ekonomi blir en styrande faktor som alltid prioriteras före
säkerhet, t.ex. jakten på en slimmad organisation. Ekonomi och säkerhet
kan ses som motverkande krafter om ingenting felfunktion inträffar. Det är först när en
större påfrestning sker som ekonomiska prioriteringar och verkliga kostnaderna blir synliga.
En
intressant reflektion är att Försvarsmakten inför SAP (PRIO) och ”just in time”
som princip för logistikflöden för att reducera kostnader och skapa en bättre
överblick över utgifter. Beredskapslagren får ge vika på grund av ekonomiska prioriteringar, resultatet blir en fragil produkt som inte tål friktioner.
Det
finns en stor negativ aspekt med att skapa robusta, redundanta, resilienta
samhällsfunktioner. Chefer och politiker kommer troligen aldrig att kunna öka
eller bibehålla sin maktposition genom ett sådant engagemang. Som samhälle vill
se tydliga mätbara resultat, där varje skattekrona skall redovisas och
motiveras. Chefer och politiker premiers ofta för åtgärder som direkt motverkar
en ökad samhällsäkerhet oavsett partitillhörighet. I kampen om väljare eller
befordringar är det ofta synliga åtgärder som premieras.
Referens:
Hollnagel, E.
(2011). Prologue: The scope of resilience engineering. In E. Hollnagel, J.
Pariès, D. Woods, & J. Wreathall (Eds.), Resilience engineering in
practice. A guidebook (pp. xxix–xxxix). Farnham, UK: Ashgate.
Inlägg
