Uppfattningen
om olika risker är subjektiv och variera beroende på bl.a. utbildning,
erfarenhet, ålder och kön. Erfarenhet är särskilt intressant på grund av att
kontinuerlig exponering i en riskfylld miljö medför att risker uppfattas som
mindre farliga.
Genom
att öva krigsförband bidrar försvarsmakten till att individen uppfattar farliga
situationer som mindre farliga. I krig kan det vara av stor betydelse att
soldaten inte känner oro eller att chefen vågar fatta riskfyllda beslut.
Samtidigt leder det även till att besluten grundar sig på en risknivå där
risken bedömts som mindre farlig.
Erfarenheterna från övning avgränsar sig inte
enbart till övningskontexten utan generaliseras troligen på andra verksamheter.
Det uppstår därför en skillnad mellan hur civila och militära personal värderar
risker. Civila
värderar risker farligare än vad militärer gör vilket leder till att samma
scenario uppfattas olika farligt. Under normal arbetsförhållanden kan det vara
problematiskt att värdera risker som mindre farliga på grund av att det
motverkar det förebyggande och riskreducerande arbetssätt som skall tillämpas
enligt arbetsmiljöverket m.m. Vardagsrisker negligeras och får inte den
uppmärksamhet som de förtjänar. Ett exempel kan vara den nya föreskriften från
Arbetsmiljöverket om den psykosociala arbetsmiljön, som säkerligen passerat
många chefer utan någon större reflektion eller eftertanke.
Jag
vill mena att vår förmåga att hantera det dagliga arbetet återspeglar förbandens
uppfyllnad och personalomsättning. Arbetsmiljö är viktigt och det påverkar den
taktiska användningen av ett förband. Svårigheter att rekrytera,
personalomsättning och en rädd organisation är varningstecken som behöver tas
på allvar. Som organisation behöver vi aktivt arbeta med arbetsmiljöfrågor om
vi vill minska personalomsättningen och öka rekryteringen. Flera forskare
redovisar att arbetsglädje inte har något samband med arbetsprestation men det
har samband med personalomsättning. Vi lägger pengar på reklam för att
attrahera ny personal när vi borde investera pengar i den befintliga. Glada,
stolta medarbetare är betydligt bättre reklampelare för Försvarsmakten än dessa
tragikomiska reklamfilmer som endast tilltalar sensationssökande ungdomar som
troligen inte stannar mer än två år innan de söker sig därifrån.
Värnplikten
är inte räddningen på våra problem, det kommer att bidra till att fylla
krigsförbanden men till vilken nytta om den fasta personalen flyr. Risken med
att återinföra värnplikt är att vi ”dammar” av våra gamla erfarenheter och
fortsätter där vi slutade. Men kan vi göra en sådan generalisering eller har
utvecklingen gjort våra erfarenheter obsoleta. Vi som myndighet kanske behöver utvecklas
för att möta utmaningen. Värnplikt kan bidra till en stark folkförankring som
kan få positiva effekter för Försvarsmakten. Likaså kan samma effekter bli
extremt negativa om vi inte möter de förväntningar som de framtida värnpliktiga
har. Den positiva effekten byts mot en negativ och den politiska nivån
fortsätter att var oengagerad i försvarsfrågor, förutom enstaka individer som
drivs av ett personligt intresse för sakfrågan.
Värnplikten kan i den militärteoretiska kontexten ses som ett dubbeleggat
svär, om man får tro militärteoretikern Clausowitz påverkar folket både den
militära- och politiska nivån.
Bara
några tankar och reflektioner.
Inlägg
