En
intressant reflektion över dagens samhälle är att huvuddelen av våra
organisationer och myndigheter uttrycker att de går på knäna. Den dagliga belastningen orsakar
mer än en 100% beläggning för sjukvården, polisen m.m. Men vi hanterar bara det som
kan karaktäriseras som ett normalt flöde av människor med olika behov.
Vad
händer egentligen om samhället prövas lite mer än vad som är normal? En större
olycka som allokerar lite extra resurser men som råkar sammanfalla med att den normala statsapparaten är uttänjd till bristningsgränsen. Hur stort skadeutfall
kan vi som land hantera, vi vill gärna tro att resurserna är oändliga, men
troligen blir vi förvånade över hur lite som behövs för att orsaka en
fullständig kollaps.
Vår
samhällsäkerhet bygger till del på aspekter som motverkar varandra t.ex.
ekonomi, robusthet och redundans. Det är svårt att bygga säkerhet när det finns
ekonomiska aspekter som tvingar fram smala ekonomiska lösningar. ”Just in
time” är en sådan ekonomisk princip, för ett vinstdrivande företag är det
onödigt att ha ett lager med en massa hyllvärmare som sällan eller aldrig
används. Men för samhällssäkerheten kan det vara viktigt att hyllvärmaren finns
gripbar när den verkligen behövs. Produkter som ligger på en lastbil måste
kunna levereras och mottagas i rätt tid för att de skall få någon effekt.
Troligen är inte behoven som uppstår under en samhällspåfrestning helt kända innan det faktiska behovet aktualiseras.
Genom
att låta ekonomin styra tvingas vi som land att prioritera oavsett om det är
försvar, polis, sjukvård eller räddningstjänst. Säkerligen finns här en demografisk
prioritering till storstadsområdena där huvuddelen av befolkningen bor.
Tillväxten i städerna bidrar till en ökad prisbild och tvingar företagens bakre resursnivåer
längre bort från storstäderna. Logistiklagren och transporthubbarna som distribuerar
alla varor är lokaliserade på
platser där lokalhyrorna är lägre.
Försörjningskedjan
från bakre- till främre nivå kan enligt Perrow klassas som tätt kopplad och
enkel. Vilket medför att den är enkel att överblicka och känslig för påverkan, små störningar eller
friktioner medför stora resursbortfall hos slutkunden. Läkemedel, blod, mat,
drivmedel är vitala för att samhället skall fungera.
För
att garantera säkerheten för hela landet, har Sverige en spetsig men underdimensionerad
Försvarsmakt, Polis och sjukvård. Med relativt små friktioner som inte behöver
härledas till krig eller kris kan samhällets funktioner sluta att fungera,
eller fungera med kraftigt reducerad förmåga. Samtliga organisationer har problem med personalomsättning
och ett överflöd av vakanser. Med en relativt låg lönebild och en ansträngd
arbetsmiljö finns det troligen inte mycket extra motivation kvar att utkräva av
personalen. Vår jakt på att kapa kostnader har gjort oss sårbara på ett sätt
som är fullständigt ansvarslöst. I kölvattnet på den ansträngda statsapparaten
uppstår ett kompetensvakuum när personalen slutar. För att fylla tomrummet
anlitas konsulter med spetskompetens som i många fall är gamla anställda som
bytt uniforma arbetskläder mot kostym eller annan arbetsdräkt.
För att renodla verksamheten och frigöra personal anlitar ledningen konsulter. Dessa konsulter har troligen
svårt att överblicka hela organisationens komplexhet. De utarbetade förslaget
tar inte hänsyn till alla dimensioner när organisationen skall ses över, vilket
leder till en felaktig systemdesign. Personal frigörs och arbetsuppgifter renodlas men effekten blir den motsatta. Allt
mer ansvar läggs på privata aktörer som i vissa fall har sina huvudkontor i
andra länder. Vilka garantier kan dessa företag lämna när samhällssäkerheten
kräver en utökad bemanning, ett extra arbetsskift eller förändrade lagernivåer på grund av en större
händelse. Arbetet med att kapa kostnader leder kortsiktigt till besparingar men långsiktigt leder det troligen till en fördyring för samhället och en minskad
robusthet och redundans.
Inlägg
