Dagens
fundering är kopplad till organisationsstrukturen och inte till funktioner och
tjänster inom HR centrum. Om personalen är vår viktigaste resurs hur kommer det
sig att vi har ett HR centrum. Det finns mig veterligen inget ekonomicentrum.
Genom att skapa organisationsstrukturen visar försvarsmakten även att
personaltjänsten är mindre viktig än övriga funktioner. Personalfrågor är
reducerade till ett sidospår. Vilka signaleffekter får det längre ner i
organisationen? Ett rimligt antagande är att införandet av HR centrum som
förband medför att övriga organisationsenheter nedprioriterar personalfrågor
omedvetet, på grund av att området är flyttat från högsta ledningsnivån till en
lägre. Chefer är hänvisade till ett telefonstöd för att få svar på frågor.
Telefonlinjen stärker mitt antagande att personaltjänsten inte är prioriterad.
Kunskap på lokal nivå blir överflödig vilket medför att kurser i management och
personaltjänst anses onödiga. Första linjens chefer kan tillträda en befattning
utan att ha någon utbildning i hur de skall hantera personal.
Personaltjänst
blir ett sidospår som inte har samma prioritet som övriga funktioner. Det blir
särskilt intressant när man jämför ekonomi- och personalfunktionen. I
huvuddelen av fallen upplever jag att ekonomi alltid prioriteras högre. Men det
är sällan ekonomin som löser uppgifter och uppdrag.
Ofta hörs
argumentet ”det finns ingen rad i PRIO” trots att behovet finns. Ofta blir
resultatet att ”någon” får en tillikauppgift trots att lämpliga
kvalifikationer saknas. Produkten som levereras blir inte relevant utan endast
en hyllvärmare som inte bidrar till att utveckla organisationen. Men
organisationen har löst uppgiften, några exempel kan vara
likabehandlingsplaner, systematiskt brandskyddsarbete m.m. Det är viktigare att
få saken gjorda även om det sker till en lägre eller bristfällig kvalitet.
Försvarsmaktens
personalsystem bygger fortfarande på ett cyklist tänk där det hela tiden
tillförs personal. Arvet från värnplikten lever kavar vilket får effekten att individen
inte blir viktig. Den anställde blir en hyllvara som kan ersättas med en annan.
Systemdesignen är inte anpassad till hur organisationen fungerar, dessa
signaler sprids sedan vidare i reklamfilmer och rekryteringskampanjer. Men vad
innebär det att jobba i Försvarsmakten? Utifrån reklamfilmerna kan jag uppleva
en bild som förmedlas inte stämmer med verkligheten. Individer som söker sig till
försvarsmakten får ofta en bild av att verksamheten riktar sig till
sensationssökande. Där verksamheten kretsar kring olika upplevelser som strid,
dykning och fallskärmshoppning. Men den verkliga arbetssituationen för huvuddelen
av personalen beskrivs aldrig. Är det för att den inte är tilltalande eller
rekryteringsvänlig?
Sensationssökande
individer är ofta dåliga på att utföra monotona och upprepande uppgifter som är
vanligt förekommande i Försvarsmakten. Om man rekryterar individer som är
upplevelsesökande är det sannolikt att dessa kräver mer stimulans. Individen
slutar efter något år om inte förväntningarna uppfylls. Något som sällan
diskuteras inom ramen för ekonomi är personalekonomi. Kostnader som uppkommer
när personal slutar och ny måste utbildas. Med tanke på att arvet från
värnplikten lever kvar är det kanske inte konstigt.
Våra
val skapar vår organisation, vi väljer att ha rekryteringsproblem. Kan vi inte
välja något annat?
Inlägg
