Uppdragstaktik (UT) är centralt i Försvarsmakten (FM), få saker verkar skapa så mycket känslor. Vissa vill att UT ska tillämpas i allt FM gör medans andra vill avgränsa UT till stridsfältet. Men vill vi jobba i en organisations som tillämpar uppdragstaktik i allt? Uppdragstaktik kräver kunskap om den uppgiften man är satt att lösa, i en debattartikel publicerad i KKRVA nämndes medelvärdet en veckas utbildning för att hantera verksamheten i vardagen. Med dagens kunskapsnivå är det omöjligt att tillämpa UT på allt. Vilken organisation skapas om allt sker enligt principen UT om personalen inte har kunskap och förutsättningarna.
Om UT skall fungera överallt behöver troligen officersutbildning omformas radikalt, alternativet är att FM inte behöver uppfylla kraven i lagstiftningen. Men det är sannolikt inte en gångbar väg när egen personal börjar förolyckas eller skadas på övningar i större omfattning än vad som sker idag. Det finns flera andra områden där det inte är möjligt att tillämpa UT. Det kanske är teoretiskt möjligt men kostnaderna skulle sannolikt skena och systemtanken utebli samt att organisationens trovärdighet skull skadas. Det verkar mer troligt att UT är något som skall tillämpas på stridsfältet. Men vilken ledningsfilosofi gäller i vardagen?
En annan fråga man kan fundera på är om UT går att utbilda på, teoretiskt kan det säkert genomföras en utbildning men den utbildningen faller platt oavsett vem som är organisatör av utbildningen. Anledning är att UT är en artefakt för personalen och en del av klimatet och kulturen i organisationen.
För att skapa förutsättningar för UT behöver FM fostra personalen i den andan. Det innebär att organisationen behöver se över handböcker, instruktioner, skrivelser, reglementen och övningar. Alla skrivna dokument måste genomsyras av de principerna som finns i UT i de situationer där UT skall tillämpas.
Samtidigt måste vi acceptera att det också kommer att ske olika lösningar och tillämpningar av de uppgifter vi ger underställda. En avvikande lösning kan inte rendera i en bestraffning eller en utskällning för att den som bedömer realiserbarheten tycker att den är felaktig.
Det ställer krav på en lärande uppföljning av arbetet som sker. Har vi kapacitet att genomföra den typen av uppföljning idag? Om vi saknar verktygen för uppföljning vad skapar vi då? Kan förbandsdelar verka tillsammans eller blir den operativa effekten i realiteten lägre för att resurserna saknas för ett kvalitativt lärande.
Om FM vill tillämpa UT bredare krävs en diversifierad kunskapsbas hos officerskåren, vi behöver kanske överge tanken om att generell kunskap är tillräcklig för att vara chef i FM. Det skulle kunna bidra till att UT kunde användas bredare i fler situationer. SOFU är idag ett litet steg att bredda officerskollektivets kunskapsbas, som på sikt kan få positiva effekter för organisationens tillämpning av UT.
Inlägg
