De
flesta chefer vill ofta sätta sin prägel på den verksamhet de har ansvar för
att leda. Militära chefer skiljer sig inte från andra, metoder skall justeras
och strukturer skall ändras. Jag har ofta undrat över vilka grunder dessa
förändringar vilar på. I det flesta fall finns det ingen bakgrundsdata som
stödjer förändringen. Magkänslan hos chefen styr förändringen, för att det
känns bra. En erfarenhet hämtad från en övning kan få stora effekter för
utvecklingen. Felaktiga slutsatser från fel kontext implementeras utan någon
eftertanke.
Ofta
är dessa chefer karismatiska, extroverta och jagar nästa grad vilket ofta medför
att kritik uteblir. Goda avsikter leder snarare
till att förstöra verksamheten och göra den sårbar för yttre påverkan. Dessa
chefer är särskilt olämpliga att leda planering på grund av att
planeringsmodellen är beroende av att chefen förstår uppdraget och inriktar
stabsmedlemmarna.
Man
kan fråga sig varför dessa individer ofta hamnar i höga befattningar? Troligen
uppfattas de som handlingskraftiga då de är duktiga på att visa sina styrkor
och kanske än bättre på att mörka sina svagheter.
Chefer
som förmedlar en känsla av att de själva är guds gåva till verksamheten skapar
alltid en känsla av misstroende hos mig. Antingen ljuger personen eller så
saknas all form av självkännedom vilket inte borgar för ett bra resultat.
Dessa
chefer tenderar ofta att fokusera på resultatet och inte metoden.
Organisationen utvärderar sällan hur ett resultat uppnåddes eller om besluten
var bra. Organisationen har ofta inte kompetens för att göra den typen av
utvärderingar utan fokuserar på produkten och om den uppfyller ställda
förväntningar.
Den
typen av belöning som organisationen utdelat är ofta högre grad. Baksidan av
ett belöningssystem som bygger på resultat är ökad risktagning och en ogynnsam konkurrens
mellan arbetstagarna för att nå framgångar. Kvalité är något som inte värderas
inom organisation.
Försvarsmakten
har ett stort problem med sin chefsrekrytering, viljan att avancera medför att
chefer och arbetstagare inte vågar misslyckas. Ett misslyckande kan medföra
omfattande konsekvenser för den framtida karriären.
Vår
resultatinriktade organisation är en plantskola för fega chefer som inte vågar
fatta beslut när det verkligen behövs.
Misslyckanden
är viktiga för att utveckla organisationen och individen. Genom utvärdering och
reflektion kan ett misslyckande leda till större utveckling än vad ett lyckat
resultat någonsin kunnat åstadkomma. Det är inte fult att misslyckas, det är
nödvändigt för att utvecklas.
Hur
kan man förändra beteendet? Steg ett är att utvärderar och belöna processen som
resultatet grundar sig på. Vilka risker togs, var det proportionerliga mot
resultatet.