onsdag 16 november 2016

En Trump reflektion

Jag har reflekterat lite över det amerikanska presidentvalet, dels stödet från det amerikanska folket men även det ryska indirekta stödet som verkar existera. Vad kan Ryssland tjäna på Trump som president? Trump har under sin kampanj verkligen utmanat traditionella normer om hur en kampanj skall genomföras. Han är dessutom väldigt tydlig med att gränserna skall stärkas och att USA skall fokusera på att hantera inhemska problem först och sekundärt utländska bekymmer. Han kräver dessutom ett tydligare ekonomiskt engagemang från Natos medlemsländer.
Trump som president hotar det traditionella politiska inriktningen som USA etablerat, dels internt men även extern. Genom att stödja Trump kan världen tvingas in i en av de största organisationsförändringarna som någonsin genomförts. Med den bakgrunden är det helt naturligt att dels missnöjda amerikaner (internt) och Ryssland (extern) vill stödja honom.
Det vi vet om organisationsförändringar är att de sällan lyckas, mer än 80% fallerar och renderar i en organisation som inte klarar av ställda krav och förväntningar. Om Nato tvingas förändra sin struktur, mål och medel är det därför sannolikt att den nya organisationen kommer att misslyckas. Produkten blir sannolikt en ineffektiv organisation med interna stridigheter. Om Nato medlemmarna inte kan förlita sig på att organisationen kommer till undsättning om ett medlemsland blir attackerat kommer organisationen snabbt att falla isär. Baltikum och liknade geografiska områden kommer snart att utsättas för påtryckningar och Sverige som tidigare hävdat att man är redo att stödja dessa länder i händelse av krig kommer troligen att ompröva sitt beslut om USA inte kommer till undsättning. Vad är dessa politiska beslut egentligen värda om ingen kommer. Det fördjupade samarbetet med Finland förlorar sin glans om det inte backas upp med en aktör med verkliga muskler.
Sverige bygger sin säkerhetspolitik på att vi skall vinna tillsammans med andra (USA) men om spelplanen plötsligt förändrades bör även vår säkerhetspolitik förändras. Man kan då tänka sig att det blir än viktigare med ett starkt enat EU som kan fylla delar av tomrummet efter USA i Europa. Dagens EU verkar vara splittrat under kraftiga högerextrema vindar som understöds av Ryssland, där flyktingströmmar fungerar som en katalysator för inhemskt missnöje. Den inhemska politiskaledningen har glidit ifrån sin befolkning, sin väljare. Vilket visar sig när opinionsundersökningar genomförs och högerextrema partier försätter att växa.

Den största säkerhetspolitiskaåtgärden ett land kan göra idag är att utmana dessa partier i sakliga debatter. Politiker behöver återta folket vilket endast kan göras genom att ta ansvar, visa engagemang, erkänna fel och visa ledarskap. De flesta politiker i Sverige framstår inte som ledare, jag har själv svårt att se dessa människor leda något överhuvudtaget med vissa undantag. Är det då konstigt att USA väljer en individ som är beredd att utmana etablissemanget. Alla har synpunkter på personen och kampanjen, så även jag. Men han har bevisligen genomför en ganska träffsäker analys av vad delar av folket vill ha. Dessa individer bryr sig inte om hans kvinnosyn eller hans främlingsfientliga uttalanden för det bryter normen och har potential att skaka om ett politiskt system som inte upplevs ha folklig förankring. Det kanske är av samma anledning som Sverigedemokraterna fortsätter att växa.

Att leva i en värld där USA fokuserar på interna problem skapar en ny ordning och ger handlingsutrymme för andra stater att expandera på spelplanen. Valet av statschef är betydelsefullt på grund av att konsekvenserna kan bli irreparabla.

Frågan om Sverige skall gå med i Nato blir en ickefråga då organisationen kanske inte har samma funktion i framtiden.