Inom psykologi och sociologi förekommer begreppet resiliens. Förmågan att anpassa sig till ett nytt tillstånd som man inte kunnat förutse. Tillståndet avviker från det normala området och kan inte lösas med ordinarie resurser och rutiner. Om inte verksamheten klarar av att anpassa riskerar den att försvinna. Om man kopplar begreppet mot militärteori finns det paralleller mellan uppdragstaktik och manöverteori.
För att skapa en resiliens behövs en bred kompetens inom andra områden. Dagens samhälle går mot en ökad specialisering och sub-specialisering, vilket även stämmer för Försvarsmakten. Vi som organisation strävar efter en smal kompetensprofil där vi med kirurgisk precision skall gör ett nålstick. Resonemanget bygger på att framtidens hot är identifierat. Men om vi utgår ifrån att vi möter ett okänt hot bör vi i stället efterfråga en bred kompetens
För att möta morgondagens hotbild behöver vi förlika oss med tanken att vi inte vet hur det hotet uppträder eller påverkar oss. För att kunna anpassa vår filosofi inför det okända behövs en bredare kompetensbank. Försvar kan aldrig likställas med ett företag trots att det kan finnas paralleller.
Pågrund av vår småskalighet har specialiseringen blivit än mer påtaglig och huvuddelen av förbanden består av singelkompetenser vilket är ett grundläggande tankefel. Vår småskalighet borde initiera breddutbildning istället för specialisering.
Risken med dagens system är att manöverteorin inte fungerar för officeren använder den felaktigt då en stereotyp bild av en angripare existerar. Förmågorna har fått en romantisk bild som inte är verklighetsförankrade eller realistiska.
Hur kan vi förändra bilden? Vi måste förlika oss med tanken att vi är små, idag existerar inte det gamla invasionsförsvaret med en massiv truppmassa som inte varit aktuell sedan 80-talet. Vi behöver även acceptera att vi inte kan göra allting "in house". Min bestämda övertygelse är att växeltjänstgöring skall tillämpas i större omfattning. Inom försvarsmakten behöver vi öka vår rörlighet för att öka vår kunskap. Mekaniserade förband behöver kanske växeltjänstgöra på jägarförband. Denna princip bör gälla även mellan försvarsgrenarna. Utöver den interna rörligheten tror jag att det bör finnas en rörlighet mellan myndigheterna och försvarsmakten. En sådan princip skulle stärka vårt totalförsvar och underlätta samverkan, samt bidra till att staber inte blir homogena organismer som leds genom grupptänk och enkelspårighet. Jag tror även att en växeltjänstgöring skulle bidra till att överbyggs klyftan mellan officerare och specialister med akademisk skolning. Dagens oersonalsystem har svårt att omhänderta den akademiskakompetens som faktisk finns på grund av att den värdera lägre än den specifikt militära skolningen.
Inlägg
