Officersutbildningen
startade i Marieberg 1818 starkt influerad av ett naturvetenskapligt perspektiv
vilket bland annat visar sig genom att först civilingenjörsutbildningen
startade 1848. Skolan har sedan utvecklats till det som idag är Försvarshögskolan.
Dagens utbildning har en tydlig koppling till naturvetenskapen vilket inte är
konstigt med tanke på det historiska arvet. Vad som är konstigt är att
psykologi och sociologi inte får mer plats inom officersprofessionen med tanke
på att krig skapas av människan, det är inget naturvetenskapligt fenomen.
Dagens
utbildning väljer bort människan i den militära kontexten vilket medför att
utbildningen blir endimensionell.
Grunden
för att förstå beslutsprocesser saknas vilket medför operationsplaneringen och bedömanden
blir lidande. Genom att välja bort perspektiv får officerare inte en fullgod
förståelse för vilka nackdelar processen har.
Min
erfarenhet är att planeringsprocessen sker inom en homogen grupp där risken grupp tänk är stor, vilket påverkar förmåga att tänka utanför ramarna. Tidigare erfarenheter från
övningar är en av de största influenserna i planering. Metoden, planering under
tidspress bygger i grunden på en subjektiv bedömning där tidigare erfarenheter
(magkänsla) formar beslutet.
Tillvägagångsättet
får implikationer, vilket visar sig genom att lösningarna ofta har genomförts
flera gånger tidigare. Det är därför troligt att en potentiell motståndare som
är väl förtrogen med ett svenskt tillvägagångsätt, kan förutse det Svenska agerandet.
Det är inte bara det taktiska tillvägagångsättet som skulle tjäna på att
studera människan. Försvarsmakten är idag en stor arbetsgivare, flera individer
hanterar komplexa personalfrågor. Ett bredare perspektiv under utbildningen
skulle säkerligen bidra till att förändra synen på flera områden, som t.ex.
kompetens, rekrytering, rehabilitering och ledarskap. Personaltjänst är en
relativt omdiskuterad fråga. Jag påstår att de naturvetenskapliga principerna färgar
vårt sätt att hantera personal. Grovt förenklat kommer jag att resonera utefter
två principer.
Den först principen har sin utgångspunkt
ur ett naturvenskapligt perspektiv vilket medför att individen ofta resonerar i
termer om rätt eller fel, sant eller falsk. Där arbetstagarens agerande bedöms
utefter synliga tecken och resultat som går att mäta. Utgångspunkt medför att
organisationen behöver utöva mer
kontroll för att styra sin personal. Den enskilde blir nästintill chefens
egendom och tillåts inte utvecklas till sin fulla potential på grund av risken
för avgångar, utvecklingen styrs endast av de aktuella behovet. Kunskapen går
att mäta genom anställningsår, och avslutade uppgifter, kvalitet är underordnad
kvantitet.
Den andra principen utgår från att individen
väljer att jobba inom ett företag där chefen får möjlighet att nyttja
kompetensen under en begränsad tid som individen själv väljer. Kunskap är i
detta perspektiv något som kan öka eller minska genom att stimulera individen.
Dessa
principer får olika effekter bland arbetstagarna. Genom att tillämpa en mer
styrande och ägande form skapar organisationen inlåsta individer. Dessa
tenderar att bli osäkra vilket medför att arbetstagaren behöver mer styrning
och vägledning för att prestera resultat. Principen medför även en grogrund för
rädsla, vilket visar sig genom att kritik inte kommer fram.
Att
tillämpa principen, kompetensen är lånad och individen väljer självständigt att
jobba här, får en helt annan effekt. Organisationen tvingas utveckla individen
med komplicerade uppgifter och utbildning för att stimulera arbetstagaren.
Arbetet sker troligen under mer självständiga former med en lägre grad av
styrning. En risk är att individen kan byta arbetsgivare när den känner att
miljön inte är stimulerande.
Dessa principer skall ses som grova förenklingar
av verkligheten, som är mer komplex. En stor fördel med att se kompetensen som
ett lån, blir en mer relationsorienterad organisation som tvingas möta kraven
från den enskilde med ökad öppenhet. En organisationen skall inte se som en stängd
box där andra företag är externa hot som kan rekrytera personalen. Snarare bör
den egna organisationen vara stimulerande och utvecklande där växeltjänstöring
blir ett verktyg för att behålla personalen. Om individen känner sig nöjd och
stimulerad är den sannolikt mer benägen att vara kvar. Varför har vi annars en
massa samarbetsöverenskommelser med företag om inte personalrörelsen är
dubbelriktad.
Kompetens
är svårt att hantera i en organisation som är rigid och hierarkisk där
individer på lägre nivå kan ha spetskompetens men som inte har möjlighet att
påverka beslut som fattas på högre nivå.
Genom
att göra individer anställningsbara, ökar vi sannolikheten för att de vill vara
kvar.