FM vind, favorit i repris.

Åter igen skall organisationen undersökas och kartläggas för att skapa underlag för kommande insatser inom arbetsmiljö och säkerhet. Nu verkar det snarare som om arbetstagaren inte tror på konceptet längre och antalet ifyllda undersökningar skiljer sig markant mot antalet anställda. Det är en naturlig utveckling då underlaget inte uppfyller kraven på anonymitet vilket var pinsamt synligt när förra undersökningen genomfördes. De gick att urskilja individer och deras uppfattning vilket i vissa fall fick negativa konsekvenser för den enskilde. Vad hände egentligen med underlaget från tidigare underökning? Blev det några konkreta åtgärder som bidrog till utveckling? Svarsfrekvensen från nuvarande undersökning kan ses som en direkt feedback till ledningen, där de anställda på ett tydligt sätt markerar sitt missnöje.

Varför genomför Försvarsmakten en sådan undersökning? Dels tror jag att det är en samhällstrend att undersöka arbetsförhållanden, kultur och klimat i en organisation. Sedan finns det även möjlighet att skapa argument mot arbetstagarorganisationen som ger en bild av de inre livet i organisationen. Slutligen tror jag att det är en signaleffekten man vill åstadkomma. Det ger i alla fall sken av att vi som organisation tar problemen på allvar men när det ställ mot att vissa avtal sägs upp framstår åtgärden mest som skenhelig.

Statistik är fantastiskt intressant och den mängden underlag som hämtades från förra FM vind undersökningen skulle få många kvantitativa forskare att gråta av lycka. Här misslyckas organisationen kapitalt med att analysera frågornas träffsäkerhet och eventuella underdimensioner i svaren. Avsaknaden av kunskap visar sig genom att medelvärdet är den enda styrande faktorn som registreras. Utifrån det presenterade underlaget går det inte ens att säga att det finns en skillnad mellan de olika grupperna för underlaget är inte tillräckligt bearbetat för sådana slutsatser. Jag tycker det är synd att underlaget inte har används till dess fulla potential.

Vad gav egentligen förra FM vind undersökningen försvarsmakten? Olika grupper har olika medelvärden på olika frågor. Vad dessa beror på eller påverkas av är fortfarande okänt. Jag ställer mig då frågan varför jag skall besvara en allomfattande undersökning igen när organisationen så uppenbart inte kan tillvarata informationen och genomföra en adekvat analys.

Lämpliga analysmetoder för Försvarsmakten skulle kunna vara:

• Analys av frågornas skevhet och toppighet, frågorna kan vara felformulerade.
• Analys av samband (korrelationer) mellan frågorna.
• Faktoranalys för att undersöka underliggande dimensioner.
•  Regressionsanalys av eventuella faktorer för att se vilka bakgrundsfaktorer som påverkar.
• Anova test för att mäta skillnad mellan grupperna.

Ingen av dessa vedertagna metoder har presenterats för mig vilket påverka min inställning till kommande undersökningar.

Min slutsats blir att försvarsmakten inte vill/kan undersöka de bakomliggande orsakerna till svaren i undersökningen.

Björklund avgår inte!

En rad på riksdagens hemsida orsakar stora rubriker och flera medieföretag lanserar rubriker i kampen om tittare och läsare. Riksdagens kommunikationschef tvingas ”pudla” och be om ursäkt för att systemet har fallerat.

Men är det verkligen problemet? De bakomliggande faktorerna är snarare än mer komplicerade och går sannolikt inte att förebygga med en bug fix. Problemet är egentligen inte att riksdagens hemsida publicerar ett meddelande utan snarare att meddelandet accepteras utan reflektion om äkthet och tillförlitlighet. Spelar det då någon roll om det tekniska systemet fungerar. En påverkansoperation behöver inte inledas med ett avancerat tekniskt intrång, snarare går det att plantera ett budskap i sociala medier eller genom anonyma tips som kan orsaka enorm skada.

Likt övriga i samhället är vi vana vid ständig information och snabba uppdateringar, vi reflekterar inte över hur trovärdig den är. Vi ”gillar” och ”delar” utan eftertanke om vad spridningen kan få för effekter. Media försöker bara tillgodose vårt konstruerade behov.

Exempel på en händelsekedja.

De bakomliggande faktorerna är inte tekniska utan snarare mänskligt konstruerade. Ekonomisktryck och social press gör oss känsliga för extern påverkan. Genom att paketera information på ett tilltalande sätt och presentera det i rätt sammanhang triggas den mänskliga tävlingsinstinkten. Jag är först, jag kan vinna! Sociala medier fungera som en katalysator, twitterflöden sprider information blixtsnabbt.

Går det att skydda sig mot utveckling? Troligen, men svaret ligger inte enbart i  tekniska lösningar utan snarare i vårt kritiska förhållningssätt  Vi vill ha sensationsnyheter, när de väl kommer litar vi blint på trovärdigheten och riktigheten. Troligen kommer teknikutvecklingen göra informationsflödet än snabbare. Den ökade hastigheter ställer större krav på mänskligt beslutsfattande vilket ofta påverkas av underliggande faktorer som kultur, klimat, stress och press. Ett enkelt fel visar våra sårbarheter och beskriver tydligt mekanismerna i en påverkansoperation effekten kan återskapas med ett helt annat mål och syfte.

Ytterligare en fundering

Om vi räknar med att vår omvärld fortsätter på den inslagna linjen med olika styrkedemonstrationer av olika slag, där effekterna kan destabilisera vår världsbild. Hur kommer den politiska utvecklingen att se ut. Grundläggande inom politik verkar vara att haka på samhällstrender för att vinna kortsiktiga politiska poäng. Det verkar inte vara unikt i Sverige, utifrån den mediala bilden som presenteras verkar det vara ett framgångsrecept för många demokratier. Klassklyftor och ökad segregation i kombination med arbetslöshet och hopplöshet skapar incitament för missnöje och främlingsfientlighet. Högerextrema partier har i flera länder fått ett onormalt stöd.

Men hur kan det komma sig att främlingsfientlighet kan vara populärt trots den negativa historia som ofta finns kopplat till gruppen. En förklaring som ofta lyfts fram är att det är en missnöjesyttring mot den sittande maktens sätt att styra. Delvis är det säkert en bidragande faktor men det är troligen inte bara missnöje utan valet följer på ett underligt sätt den individuella utvecklingen, där individen går före kollektivet.

Flera pekar på att samhällsutveckling går mot en ökad individualisering vilket bland annat märks i ideella föreningar som får svårare att medlemmar. Faktorer som upplevs reducera eller inskränka på individens levnadsstandard kategoriseras som hot. Opportunistiska partier kan med enkla medel framställa sig själva som lösningen på det externa hotet. I flera fall blir gensvaret ett ökat stöd vilket visar sig i efter riksdagsvalet. Att rösta högerextremt blir ett egenupplevt sätt att säkerställa att samhällsresurserna finns tillgängliga för individen. Redan etablerade partier upplever frågor som är kopplade till det högerextrema som obehagliga då ingen vill identifiera sig med den typen av politik. Konsekvensen blir att talföra personer kan diktera villkor utan påverkan och insyn, övriga partier hamnar i en reaktiv fas som troligen hör samman med oviljan att möta åsikter och samhällsproblem som normalt sätt är tabuförklarade.

Samtliga partier har ett övergripande syfte oavsett partipolitisktillhörighet, få så många röster som de bara kan för att öka sin egen påverkan. Det ökade stödet för högerextrema partier får de etablerade partierna att tveka på vilken linje som är rätt för att säkerställa att partiet utvecklas i rätt riktning fram tills nästa val, samhällsutvecklingen blir sekundär. Partipolitiken tvingas anpassa sig till den samhällstrend som är rådande vilket visar sig genom hårdare krav och minskad öppenhet. När flera partier byter inriktning bekräftas och legitimeras de högerextrema partiet, det folkliga stödet ökar och spiralen fortsätter. Åsiktsutbudet minskar på grund av att fler partier strävar mot mitten och den upplevda skillnaden blir minimal. De med avvikande uppfattning som inte räds normen sticker ut och blir starka trots extrema åsikter.

Samhället styrs i många fall av individer och deras vilja att bibehålla sin maktposition vilket i dagens samhälle gynnar partier som kan skilja sig från mängden. Jag har ofta reflekterat över hur få det är som faktiskt tar ansvar för beslut. Det finns inget samhällsansvar kavar då vår systemdesign bygger på korta cykler, där misslyckanden betyder förlorad makt och status.

Denna process gör oss sårbara för påverkasoperationer på grund av att vi nu har försatt oss i ett läge där vi tvingas reagera på samhällstrender som grundar sig på vad allmänheten vill ha. Jag tror inte att det är slumpen som kopplar samman högerextrema partier med andra aktörer som försöker destabilisera och förändra den västliga bilden.

För att bryta trenden är jag övertygas om att varje parti behöver ha en tydlig linje som man vågar hålla. Partier måste våga stå för något och de behöver finnas olika uppfattningar om hur ett problem skall lösas. Dessa uppfattningar måste debatteras offentligt på ett sätt som utbildar allmänheten. Varje tillfälle till debatt bör ses som ett tillfälle till utbildning över hur partiet tänker angripa samhällsutmaningar. Allmänheten behöver utbildas för att fatta kloka beslut som inte domineras av grupptänk och misstänksamhet inför det okända.

Vad leder ett mer nationalistiskt samhälle till inom områdena öppenhet, rörelsefrihet, handel, tillväxt, omsorg, säkerhet, nu och i framtiden.

Det är min fasta övertygelse att samtliga länder blir mer sårbara när de står själva vilket naturligtvis exploateras av Ryssland t.ex. genom enskilda samtal med regeringschefer.

Fortsätter vi den inslagna linjen behöver vi inget yttre hot, vi själv genererar ett genom vår egen osäkerhet och rädsla. Jag kan inte föreställa mig att bo i ett land där den politiska ledningen har en högerextrem politik. Men med tanke på utvecklingen i Europa blir det få länder kvar att flytta till om det skulle bli en sanning.